Jämför odds - UFC

Ultimate fighting, mixed martial arts, MMA. Kärt barn har många namn, som man brukar säga. Sporten i sig lämnar dock ingen oberörd. Antingen älskar man eller hatar man den. Det verkar inte finnas något mellanläge. Betting på MMA och UFC har på sista tiden ökat enormt och vi på Odds.nu vill självklart du ska kunna jämföra odds på UFC i vår oddsjämförelse.

Ultimate Fighting Championship (UFC)

UFC, eller Ultimate Fighting Championship som organisationen egentligen heter, har funnits sedan 1993. I begynnelsen var motståndet från såväl media som myndigheter hårt men numera är såväl MMA som organisationen i sig själv accepterade.

Denna mycket fysiska form av kampsport är mycket populär i USA, men inte bara där. Japan och Brasilien är andra länder där MMA åtnjuter stor popularitet. I Sverige har man vid ett flertal tillfällen arrangerat MMA-galor, trots enträgna försök från motståndare till sporten att stoppa galorna. Här hemma, liksom i Europa, kallas sporten för K-1. Hittills har bara en svensk fighter, Per Eklund, deltagit i en gala arrangerad av UFC i USA. Eklund mötte Sam Stout i en förlustmatch i januari 2008.

Rent allmänt kan man säga att deltagarna i en MMA-match endast får ha på sig shorts, handskar, suspensior och munskydd. Shortsen måste vara godkända av UFC och handskarna måste vara av godkänd design. Matcherna utkämpas i en stängd bur som till följd av att den är åttakantig kallas för Oktagon. Från början löd UFC:s slogan ”There are no rules” (Det finns inga regler) men numera styrs matcherna av ett mycket strängt regelverk och domaren har rätt att bryta en match om han finner det nödvändigt. En vanligt förekommande anledning för en domare att bryta en pågående match är knockout. En annan anledning är om en fighter blivit så pass skadad alternativt blöder så pass mycket att han inte kan se så att matchen därför inte kan fortsätta.

De fyra vanligaste sätten som en match kan sluta på är Submission (En fighter ger upp), knockout, teknisk knockout eller domarutslag. I det sistnämnda alternativet är det sålunda domarrösterna som avgör vilken fighter som har vunnit. Matcherna kan ibland även sluta genom diskvalificering av en fighter, no contest eller tekniskt domarbeslut.

MMA är som bekant en förkortning för Mixed Martial Arts, vilket på svenska betyder ”blandade kampsporter”. Själva grundtanken med sporten är att utövare av olika kampsporter ska kunna möta varandra i ringen. På grund av detta finns det fighters från alla möjliga och omöjliga kampsportsgrenar inom MMA. Det handlar om allt från traditionell boxning och brottning till brasiliansk jiu-jitsu och kung fu samt tae kwon do och thailändsk kickboxning.

Historia

Ultimate Fighting dök upp som begrepp första gången i början av 1990-talet. Sedan dess har den gått från att vara en bespottad och avskydd företeelse till att bli en idrott som, trots sin inbyggda brutalitet, ofta visas på sportkanalerna på kabel-TV. I Europa och övriga delar av världen går sporten under namnet K-1. Namnskillnaden till trots är det samma kampsport vi talar om.

Ultimate Fighting Championship, förkortat UFC, är på många sätt denna kampsports moderorganisation. Sedan 1993 har UFC, som är en amerikansk organisation, kämpat för att göra det som brukar kallas för mixed martial arts rumsrent och godkänt. Grundidén är att deltagare, med UFC:s egen terminologi kallade för fighters, från olika former av kampsporter såsom judo, karate och boxning skulle mötas i matcher där man slogs både stående och på marken.

I UFC:s barndom hade man en klatchig slogan som kort och gott löd: ”There are no rules”, och allt emellanåt kunde detta stämma bra med hur verkligheten kunde se ut på matcherna. Inga viktklasser existerade vilket ledde till att många matcher spårade ur fullständigt när en större och betydligt tyngre deltagare på extremt kort tid mer eller mindre massakrerade en mindre och lättare motståndare. I övrigt var alla medel tillåtna i matcherna. Kämparna själva ansåg dock att fula knep som att dra motståndaren i håret eller att knäa denne i skrevet inte skulle få förekomma.

På 90-talet formerades motståndet mot UFC på grund av att man från amerikanskt myndighetshåll hade fått nog av de brutala inslagen i sporten. I delstat efter delstat beslutades om ett förbud mot mixed martial arts och i akt och mening att överleva som idrott tvingades UFC att frångå sin tidigare slogan om att det inte fanns några regler, och tvärtemot sin egen filosofi införa tydliga regler på sina kampsportsgalor. Det bestämdes bland annat att matcherna skulle bestå av tre ronder om fem minuter vardera med en minuts vila för kämparna emellan ronderna. Ringdomaren tilläts även att stoppa en pågående match, man drog upp tydliga riktlinjer för de olika viktklasserna och en rad andra regler infördes.

I USA är sporten mycket stor. Kampsportsgalorna där är välregisserade shower med snygga bikinibrudar som värdar för evenemanget och maffiga musikinslag som inramar matcherna. Vår egen svenske gitarrvirtuos Yngwie J Malmsteen har vid ett flertal tillfällen fått äran att framföra sin musik live i samband med öppnandet av de stora kampsportsgalorna i Las Vegas.

Spelformat

MMA har vissa likheter med den antika kampsporten pankration som var en av tävlingsgrenarna vid de olympiska spelen i antikens Grekland. Reglerna var synnerligen enkla. Allt var nämligen tillåtet utom att sticka fingrarna i motståndarens ögon, bitas eller att använda vapen. I Sparta var dock allt utom vapenbruk tillåtet i pankration.

Pankration gick ut på att två kämpar, endast iklädda höftskynken och i vissa fall helt nakna, mötte varandra i en kamp som bara kunde sluta med att en av dem självmant gav upp. Fighten innehöll sparkar, slag, kast, grepp och stryptag. Sporten uppkom enligt många historiker med en människas obeväpnade kamp på liv och död som förebild. I samband med att kristendomen gjorde sitt intåg i Grekland förbjöds pankration på grund av sportens brutalitet.

Det finns som sagt många likhetstecken mellan pankration och MMA. När UFC grundades 1993 var mottot ”There are no rules” (Det finns inga regler). De flesta ingredienserna från den antika kampsporten finns med i dagens MMA med strypningar, slag, sparkar, kast, grepp och kamp på marken. Trots att formatet senare har styrts upp av ett ganska strikt regelverk så styrs sporten fortfarande mer av vad en fighter inte får göra. Det är nämligen lättare att räkna upp vad som inte är tillåtet än vad som är tillåtet. Vapen eller tillhyggen är fortfarande förbjudna, fula knep som att bitas, nypas, klösas, sticka fingrarna i motståndarens ögon, slag och sparkar mot bakhuvud eller skrev är också förbjudet. I övrigt är allt tillåtet.

En MMA-match består av tre ronder om fem minuter vardera med en minuts vila mellan varje rond. En match avgörs genom att en fighter självmant ger upp, på knockout, genom poängskillnad eller att domaren bryter matchen. Poängsystemet bygger på att vinnaren av en rond får tio poäng medan förloraren får maximalt nio. En match som fullföljs tiden ut bedöms genom att domarnas poäng räknas ihop för att på så sätt utse en vinnare av matchen. Poänggivande kriterier som domarna bedömer är grepp, slag, sparkar, aggressivitet och hur fightern har kontrollerat buren.

Oktagonen, den åttakantiga, stängda bur som används vid matcherna är mycket karakteristisk för MMA. Ett metallnät omgärdar buren som är 9,75 meter i diameter. Burens nätväggar, som är beklädda med vinyl, är 170 centimeter höga. För att publiken, som sitter runt omkring oktagonen, ska kunna se matchen så bra som möjligt är buren placerad på en 120 centimeter hög plattform.

Klassiska fighters

I USA är mixed martial arts en mycket stor och populär sport med många utövare. TV har varit pigga på att följa upp sporten och därmed medverkat till att ge utövarna en närmast kultliknande status. Här följer en kortare presentation av några av de mest kända.

The Ultimate Fighter, en amerikansk dokusåpa och MMA-turnering som produceras av UFC i samarbete med Spike TV, har under de säsonger som den har gått på amerikansk TV skapat ett flertal nya stjärnor inom MMA. En av dessa är Forrest Griffin. Under första säsongen av TV-såpan 2005 var han en av deltagarna och fick därmed sitt stora genombrott som fighter. Under den sjunde säsongen av programmet återkom Griffin som en av de två lagledarna. Den 191 centimeter långe och 91 kilo tunge Griffin har en examen i statsvetenskap vid universitetet i hemstaten Georgia. Under en kortare tid jobbade han även som polis. Efter genombrottet i The Ultimate Fighter blev Griffin professionell fighter och vann titelbältet i lätt tungvikt i Las Vegas 2008 genom att besegra Quinton Jackson.

Mark Coleman tillhör de verkliga veteranerna inom mixed martial arts. Med ett förflutet som framgångsrik brottare, Coleman var bland annat med i OS i Barcelona 1992 där han deltog i 100-kilosklassen i fristilsbrottning, har han skapat en helt egen stil inom MMA. Bland annat har han medverkat till att utveckla det som på MMA-språk kallas för ground and pound. Denna teknik går i korthet ut på att slita ner sin motståndare på golvet och med hjälp av slag knocka motståndaren eller få honom att ge upp. Coleman vann UFC:s titelbälte i tungvikt 2000.

Tito Ortiz, en fighter med smeknamnet ”Huntington Beach bad boy” efter sin födelseort i södra California, är en av de mer spektakulära utövarna av MMA. Varje gång han går upp i ringen manifesterar han sitt dubbla ursprung genom att bära både den amerikanska och den mexikanska flaggan. Ortiz upptäckte sina egna talanger för brottning under sin tid i high school. Han fortsatte med brottning på college och lyckades bland annat vinna ett kaliforniskt delstatsmästerskap. Via brottningen fick han upp ögonen för MMA och blev sedermera professionell utövare av denna sport. Som ultimate fighter lyckades Ortiz vinna titelbältet i lätt tungvikt och försvarade under de kommande två åren sin titel hela fem gånger innan han till sist förlorade den mot Randy Couture. Numera lever Ortiz tillsammans med den före detta porrfilmsstjärnan Jenna Jameson och uppträder i amerikanska wrestlingshower.

Stora stjärnor

MMA har danat många stora stjärnor genom åren. På vissa håll åtnjuter dessa celebriteter samma kultstatus som våra största rockstjärnor gör. Följande text är tänkt att spegla några av dessa giganter inom sporten.

Pat Miletich, även kallad ”the Croatian Sensation”, har mer eller mindre bildat egen skola inom MMA genom grundandet av Miletich Fighting Systems, ett träningsgym som har mejslat fram inte mindre än 11 UFC-mästare i olika viktklasser. Miletich blev för övrigt den förste att knipa UFC:s mästartitel i weltervikt 1998. Efter en lång och framgångsrik karriär, där han bland annat vann sina 15 första matcher, beslutade han sig dock för att ta en paus från tävlandet för att enbart ägna sig åt sidoverksamheten med Miletich Fighting Systems. Han är även initiativtagare till och coach för sitt eget team Miletich Martial Arts.

En av dem som tränar tillsammans med Pat Miletich i dennes team är Tim ”Maine-iac” Sylvia som tävlar i UFC:s tungviktsklass och dessutom är tvåfaldig mästare i denna klass. Sylvia förlorade sitt mästarbälte mot Randy Couture vid dennes sensationella comeback till arenorna 2007.

Under höstsäsongen 2008 dök en av UFC:s riktigt stora stjärnor, Frank Mir, upp som lagledare i den amerikanska TV-såpan The Ultimate Fighter. Mir, som är en bjässe på 190 centimeter och 111 kilo, är sedan flera år tillbaka en av de mer framgångsrika utövarna av MMA. Han gjorde sin proffsdebut i UFC 2001 och har vunnit 13 av sina totalt 17 matcher i tungvikt. Mir har även varit framgångsrik inom brottning och har också sysslat med tae kwon do och brasiliansk jiu-jitsu, där han har svart bälte. En MC-olycka var på vippen att totalt lägga Mirs karriär som MMA-fighter i ruiner 2004. Mir skadade sitt ena ben mycket svårt och var totalt oförmögen att gå under 14 månader, vilket enligt UFC:s regelverk gjorde att han per automatik fråntogs det mästarbälte han vann bara två månader innan olyckan inträffade. 2006 var Mir tillbaka i ringen igen. Amerikanerna har alltid älskat en comeback kid och Frank Mir är sannerligen inget undantag från den regeln. Styrkan att kunna komma tillbaka som en vinnare efter en svår olycka har gjort honom till en riktig kelgris för publiken.

För svensk del är det tyvärr ganska tunnsått med fighters inom MMA. Per Eklund är dock ett av ytterst få undantag. I januari 2008 skrev Eklund svensk kampsportshistoria genom att som förste svensk någonsin gå upp i oktagonen i en UFC-gala. Eklund mötte kanadensaren Sam Stout och förlorade.

Tidigare vinnare

Under UFC:s relativt långa historia har många stjärnor kommit och gått. Några har bevarat sin lyskraft medan andra har tynat bort. Här ska vi kika lite närmare på några av dessa vinnare från förr.

Randy Couture, allmänt kallad ”The Natural”, är en av de verkligt stora profilerna inom MMA. Född och uppvuxen i Everett i delstaten Washington började han likt många andra ultimate fighters med brottning, som han utövade så pass framgångsrikt att han även deltog i OS vid ett par tillfällen. Efter att ha passerat 30 med råge växlade han dock spår idrottsmässigt och satsade på mixed martial arts istället. I lätt tungvikt var han under en lång period regerande mästare. Det blev dock Chuck Liddell som i en titelmatch besegrade Couture som därmed förlorade mästarbältet. Couture har sedermera engagerat sig i den amerikanska dokusåpan The Ultimate Fighter, ett slags MMA-variant av Idol som ger vinnaren ett mycket frikostigt proffskontrakt med UFC, där han är en av lagledarna. 2007 gjorde Couture det omöjliga genom att i en mycket uppmärksammad comeback besegra tungviktsmästaren Tim Sylvia och därefter försvara sin återvunna titel mot Gabriel Gonzaga samma år. Detta innebar att Couture blev USC:s förste femfaldige mästare någonsin.

Chuck Liddell är en annan portalfigur som sticker ut lite mer än andra. Ett tydligt bevis på detta är att the Iceman, som Liddell kallas, i juli 2009 blev invald i the UFC Hall of Fame som den sjätte medlemmen i detta prominenta sällskap. Den 188 centimeter långe och 93 kilo tunge Liddell föddes 1969 i Santa Barbara, California. Under drygt två år, från 16 april 2005 till 26 maj 2007, var han regerande mästare i lätt tungvikt i UFC. Under den perioden lyckades han försvara sin titel vid fyra tillfällen. I en titelmatch mot Quinton Jackson blev han av med titelbältet efter att domaren stoppat matchen en minut in i den första ronden. Efter en tung förlust mot Mauricio ”Shogun” Rua i april 2009 meddelade Liddell att han gått sin sista match och att han bestämt sig för att sluta tävla i MMA.

Quinton ”Rampage” Jackson är en veritabel slagmaskin på 185 centimeter och 93 kilo som i skrivande stund rankas som MMA-fighter nummer två i världen, efter Mauricio Rua. Jackson har ett förflutet inom både boxning och brottning, vilket inom MMA ofta är en mycket fördelaktig bakgrund. Jackson är känd för sina mycket hårda nävar.